jag hatar den känslan utav att få panik.
panik över att jag ångrar mig.
ångrar vad jag gjort.
men det är redan gjort.
gjort för flera månader sen för fan.
varför kommer ångesten och allting kommer tillbaka.
samma känsla. samma klump i halsen.
jag hatar att sakna något som aldrig kommer tillbaka.
håkan har ju sjungit det allt för många gånger till mig.
men man får sakna, ibland
och jag saknar, men bara ibland


jag behöver ngn som kan riva min mur igen

vad ska man göra när paniken kommer som en stor svart våg
lägger sig som ett kokande täcke över en och kväver en?

The Perishers är gud
Gud vill säga mig något ikväll
Men jag kan inte höra vad det är
Och jag får panik och vill spy


peace