ibland hade jag velat vara sådär riktigt kär, att ha sin trygghet. inte umgås med sina kompisar. bara med en person. att gå runt och vara pirrig i magen hela tiden. tänka på en person hela tiden. men vad händer efter pirret i magen? och vad händer när allt är över? hela världen rasar ju samman då. anförtror man sig till bara en person och sedan är den personen oftast borta från ens liv, vad fan händer då? en del utav ens hjärta rivs ju ut då? hur fan klarar folk av det? jag är inte redo för det, jag är inte redo för kärleken. jag trivs bättre med att förälska mig i karaktärer från bäcker, tv och filmer istället!