för ett år sen mådde jag piss. bara tanken av skolan fick mig att må dåligt och att gå på någon jävla avslutning kom inte ens på tal. IG i de flesta ämnen. hade ett möte med rektorn och mamma. rektorn sa att han inte tänker låta mig gå i 3an med dessa betyg från 2an. det fanns 2 alternativ. hoppas av eller gå om. skulle jag hoppat av hade jag nog gått in i en deprssion, tappat alla vänner och mått ännu sämre. jag svalde gråten och sa; då går jag om. skammen. åh herregud vilken skam det var. men jag fick stöd av vänner och familj. och när jag började i 2an för andra gången i höstas var det pirrigt. jag kände bara calle. men tiden gick och jag tyckte det var kul med nytt folk. lärde känna fler och fler efter branäs och jag var tillslut en i gänget. skolan var KUL. ny, bättre lärare i grafen gjorde saker ännu bättre. kunskapsskämt, kunskapsfester & många fikan i skolan har det blivit och idag gick jag till skolan enbart för att fika (och kompletera matte B) för sista gången innan avslutningen. imorgon ska jag gå på skolavslutning och kommer tycka det är sorgligt för jag vill jättegärna gå till skolan och dricka lite mer kaffe. jag har till och med samlat ihop några från skolan som skall gå ut senare på kvällen. vad jag ville ha sagt med detta är tack! tack alla fina små 92or som är så härliga att umgås med. vi är en liten familj som josefin sa. tack calle & robin för ni fått mig att tycka om skolan igen. blir lite tårögd när jag tänker på hur bra ni faktiskt är. tack. och tack till mig själv som klarade matte b.